Hemlängtan så det stänker om det.

Nu har jag inte varit hemma på över en månad och det känns väldigt konstigt. Jag saknar verkligen min familj, min hund och mina tre katter, mitt hus, min skog jättemycket.
Trots att jag flyttade hemifrån till en egen lya när jag var 16 så var de ändå nära, bara ett par mil bort. Och det var ju i den åldern det alltid var som skönast att inte vara hemma. Tills man börjar uppskatta de där två som faktiskt är anledningen till att jag står här med två ben, en näsa och grov ångest över mitt hår.
Nästa helg har jag i alla fall helt ledigt från den 27 april till den 2 maj och då ska jag åka hem och bara vara hemma. Inte flänga runt fram och tillbaka utan bara vara hemma.

Då ska jag:
- Titta på Postkodmiljonären/Pokerfejs/På spåret/vad nu än mamma och pappa vill titta på och faktiskt tycka att det är roligt.
- Gå långa promenader i skogen med vovven där allt är helt knäpptyst.
- Svära över att modemet är suuuuuperlångsamt (så långt ut i skogen att bredband inte finns bor min familj).
- Utnyttja husets diskmaskin fullt ut!
- Prata med mina systrar i 15 h i sträck om allt och ingenting.
- Hjälpa mamma att sy en gardin till mitt fönster.

Jag längtar redan... Men hey, varför åker jag inte nu? Jag är ju ledig.. Just det ja, man kommer inte till Halmstad för de 100 kr som sitter på mitt konto tills på onsdag.
Synd.